dudeitsalama

Fortsætter i vanlig ordning att jobba på de flesta av dygnets timmar. Pengar rullar in som det ska! Utøver tiden som spenderas på fabriken och bakom bardisken hænder inte så mycket. Førsøker få vælbehøvd sømn men lyckas inte alltid så bra. Har en hemlighet som helt enkelt ær bæsta på kanske hela året. Kanske jag avsløjar den i ett senare skede om allt går enligt planerna. Jag ær inte allt før hoppfull, før mina planer brukar næstan alltid på ett eller annat sætt gå totalt tværtemot vad som ær meningen.

Saknad

Vaknade helt utan motivation denna morgon. Efter en kunglig frukost och slötittande av film så kände jag mej redo att återvända till sängen. Huvudvärk kom krypande, till sist bestämde jag mej för att hämta dagens första kaffe från kiosken. Tänkte att det kanske skulle hjälpa mej att bli människa. Väl utanför dörren märker jag vilket vackert väder det var, inte alls grådimmigt och trist som jag trott när jag satt inne. Bestämde mej för att dricka min kaffe utomhus i ensamhet, men varje park jag passerade satt det människor i. Med min kaffe i högsta hugg gick jag till en mysig bortglömd takterass ovanför lägenheten där jag förut bodde här i Målöy. Skrapade min skraplott, konstaterade att idag var inte heller dagen som jag skulle bli miljonär, och återvände hemåt.

Är åter igen på västkusten i Norge i min lilla fiskarby. Känner hur lugnet smyger sej på mej långsamt, långsamt. Förstår inte hur men jag känner mej helare och renare än vad jag gjort på länge. Trots alla problem jag egentligen borde oroa mej för så tar jag ingen stress. Jag känner verkligen att jag kan leva i nuet och stanna upp allt annat. En fjäderlätt känsla.  Trots saknad och vad som känns som ofullkomliga farväl. Saker jag borde ha gjort, saker jag borde oroa mej för.

Har så många tankar som flyger runt och slår till mej i huvudet. Så månda idéer, frågor och funderingar men inga svar. Var är mina svar?  Jag tänker att kanske lösningen finns på en annan plats, so off we go (once again). Intalar mej att rastlösheten ska försvinna ifall jag kommer iväg och förverkligar mej själv.

Jag lever och frodas, sommaren är nästan här och livet leker. Äventyren kallar och tid för att fånga mina tankar finns inte.

Håll hårt i människorna som du älskar och värdesätter. Dom är guld värda och har inga substitut. (sentimentalitet in på småtimmarna)

Efter att ha tillbringat helgen springandes nerför gatan jagad av lettiska mafian har jag nu återvänt till vardagen. Blev tagen för att vara lesbisk förlovad, trillade in på en underground strippklubb och festade dygnet runt. Eftersom att jag inte har ord nog för att förklara allt som har skett så gör jag inte ens ett försök. Solen lyser ute, säkert 15 grader i solen. Life is sweet. A hustle here and a hustle there, back to reality.

När jag ( och många andra for sure) var små var det inne med jättefula, skrynkliga, luddiga, GIGANTISKA hårband. Även kallade scrunchies. Notera att jag var liten på 90-talet, nu är vi inne på 2000-talet och schrunchies är inte längre High Fashion. Acceptera, forgive and forget. Synen av dessa gör att jag skäms över mänskligheten. Och för att jag konstant hittar nya saker som borde bli kategoriserade som dödssynder så är detta Part 1. So now you know. Please humans stop wearing schrunchies.

Är verkligen seg med uppdateringar här, men mitt liv är så fucking fab och innehållsrikt (haha) så jag anser att jag har bättre saker för mej än att konstant rapportera läget. Idag har jag t.ex. varit och roadtripat i Österbotten. Oravais, Munsala, Monäs, Soklot, Nykarleby, Fäboda, Jakobstad och slutligen Sämskarvägen i good old Larsmo. HIGH FIVE! Nu ska jag bege mig till min loverboy. Hemligheten får aldrig avslöjas. Never kiss and tell. (Ibland är jag jätteseriös)

Har en otäck känsla som drar ihop hela magen, som gör att mitt hjärta slår lite lite snabbare hela tiden. En känsla av att inse och förstå något som man aldrig trodde kunde hända. Känslan som man aldrig ville uppleva. Från att ha varit på en absolut topp till att falla ner till botten på en tiondels sekund. Finns inte ord att beskriva med. Jag kommer antagligen att psyka mej själv så till den grad att ingen förutom Ida förstår vad jag håller på med. Under tiden låtsas jag att jag har en väldigt bisarr mardröm och att jag snart vaknar. Peace out

I found my way back after some time. Har varit lite (läs: väldigt) inaktiv på senaste tiden. Jag är tillbaka i Finland och livet är fantastiskt. Jag är fortfarande yr från gårdagen och kommer antagligen att fortsätta vara det resten av dagen. Söndag är inte helt fel trots allt. FANTASTISKT

Så många tankar. Så många idéer som vill ut. Inga medel att förverkliga tankarna och idéerna med. Väntar på min escape härifrån.

Vakna, two and a half men, Din&min café, kaffe, baileyskaffe. Eftersom att klockan har passerat tolv och det är fredag är det acceptabelt att börja dricka. Fyra Corona med lime och 0,7 liter billigt (enligt norsk standard) rödvin. Mineralvatten för morgondagen införskaffat. Ingenting kan förstöra min lediga fredag. 
Let the weekend begin!


http://open.spotify.com/track/2e6Hsx8YlVL9KvFiljWxss Thecocknbullkid – On My Own

Känns som att jag sitter formad som en banan och lutar mot höger och att golvet inte är på rätt plats trots att jag sitter rakt upp i soffan och jag antar att golvet inte har flyttat på sej. Min rymdsuppfattning är förlorad. Kanske jag borde uppsöka en läkare. Maybe it's the blue java. Kanske ja har fel i huvudet.

Snön har återvänt till Målöy, så även kylan. Men man ska väl inte klaga, i Finland är det rekordkallt med massa snö. Jag kommer att totalvägra Finland ifall det inte blir varmare inom två veckors tid. Bojkottar och åker till solen.
Vi har inget kaffe.

Jag hade ju totalt glömt bort att jag skulle räkna ned februari månad. Senaste två tre veckorna har jag gått som i en haze. Egentligen ända sedan januari. Vartfan försvinner alla dagar och varför har jag inga pengar? Anyways så har jag kommit halvvägs, idag är det fjorton (14) dagar kvar, fucking-a!

Inatt drömde jag att jag var lesbisk.
(Mamma du får skylla dej själv om du läser och inga kommentarer tack)

Veckan som gått har varit minst sagt underlig. Totalt freakin mindfucked svängd uppochner och toppad med ett körsbär är en myyycket bättre beskrivning. Jag har haft årets värsta sömsvårigheter och jag befann mej i exakt samma tillstånd förra februari. What's up med mej och februari?
Dagarna flyter ihop med varann till en enda sörja och jag minns ingenting eller vad som har hänt vilken dag. Förutom onsdagen (förrgår, right?) som var en riktig helvetesdag.
Vi hade fått veta på tisdagkvällen att vi skulle vara lediga onsdag så jag sket helt enkelt i att sätta på alarm för jag hade ju ingenting viktigt att vakna till i tid. Kickan (som jag bor med) åkte bort till fabriken klockan åtta medans jag låg stendöd kvar hemma. 12.20 ringer Kickan och frågar var jag är, eftersom att vi tydligen hade börjat jobba 12 och jag inte hade tagit mej dit.  10 sekunder senare pratar jag antagligen fortfarande i sovande tillstånd med min chef och fattade ingenting. På 10 minuter har jag tagit mej från att sovandes i sängen vara i omklädningsrummet på fabriken (som förövring ligger 4 km bort). Vaknade till på riktigt under första pausen när jag fick min efterlängtade morgonkaffe och cigg.  The Boss räddade min dag genom att hämta mej till jobbet, och resten av dagen gick perfetto. Trots den urusla början.
Känn dej ägd av Norway Pelagic Målöy.