dudeitsalama

När jag ( och många andra for sure) var små var det inne med jättefula, skrynkliga, luddiga, GIGANTISKA hårband. Även kallade scrunchies. Notera att jag var liten på 90-talet, nu är vi inne på 2000-talet och schrunchies är inte längre High Fashion. Acceptera, forgive and forget. Synen av dessa gör att jag skäms över mänskligheten. Och för att jag konstant hittar nya saker som borde bli kategoriserade som dödssynder så är detta Part 1. So now you know. Please humans stop wearing schrunchies.

Är verkligen seg med uppdateringar här, men mitt liv är så fucking fab och innehållsrikt (haha) så jag anser att jag har bättre saker för mej än att konstant rapportera läget. Idag har jag t.ex. varit och roadtripat i Österbotten. Oravais, Munsala, Monäs, Soklot, Nykarleby, Fäboda, Jakobstad och slutligen Sämskarvägen i good old Larsmo. HIGH FIVE! Nu ska jag bege mig till min loverboy. Hemligheten får aldrig avslöjas. Never kiss and tell. (Ibland är jag jätteseriös)

Har en otäck känsla som drar ihop hela magen, som gör att mitt hjärta slår lite lite snabbare hela tiden. En känsla av att inse och förstå något som man aldrig trodde kunde hända. Känslan som man aldrig ville uppleva. Från att ha varit på en absolut topp till att falla ner till botten på en tiondels sekund. Finns inte ord att beskriva med. Jag kommer antagligen att psyka mej själv så till den grad att ingen förutom Ida förstår vad jag håller på med. Under tiden låtsas jag att jag har en väldigt bisarr mardröm och att jag snart vaknar. Peace out

I found my way back after some time. Har varit lite (läs: väldigt) inaktiv på senaste tiden. Jag är tillbaka i Finland och livet är fantastiskt. Jag är fortfarande yr från gårdagen och kommer antagligen att fortsätta vara det resten av dagen. Söndag är inte helt fel trots allt. FANTASTISKT