290911
Saknad
och
tomrum
Söndagsmagi
Vaknade helt utan motivation denna morgon. Efter en kunglig frukost och slötittande av film så kände jag mej redo att återvända till sängen. Huvudvärk kom krypande, till sist bestämde jag mej för att hämta dagens första kaffe från kiosken. Tänkte att det kanske skulle hjälpa mej att bli människa. Väl utanför dörren märker jag vilket vackert väder det var, inte alls grådimmigt och trist som jag trott när jag satt inne. Bestämde mej för att dricka min kaffe utomhus i ensamhet, men varje park jag passerade satt det människor i. Med min kaffe i högsta hugg gick jag till en mysig bortglömd takterass ovanför lägenheten där jag förut bodde här i Målöy. Skrapade min skraplott, konstaterade att idag var inte heller dagen som jag skulle bli miljonär, och återvände hemåt.
Sådär halvt bitter som man bara kan vara på en söndag eller måndagsmorgon traskade jag iväg, gick lite omvägar och hit och dit. Gick förbi ett buskage, och märkte att det var en massa vilda krusbär som växte där mitt i allt. Lycka!
Efter fyndet blev jag gladare, började gå hemåt igen men bestämde mej för att istället gå upp i skogen på fjället. Istället för att gå snabbt och bara stirra ner på marken så att man inte ska falla omkull så gick jag långsamt och såg runt mej. Stannade vid ett vattenfall och bara satt där i säkert 20 minuter. Satt och funderade, tänkte på ingenting och tänkte inte alls.
Två timmar senare kom jag hem innanför dörren med en oslagbar känsla. Från att vara på botten till att nå upp till toppen. Hel människa igen.
Trots att jag inte blev rik på skraplotten blev mitt liv ändå lite rikare idag.
Home is where your heart is
...och mitt hjærta ær definitivt inte på samma plats som min kropp befinner sej på. Kænner saknad men samtidigt lycka. Tror att jag har en par av værldens bæsta mænniskor runt mej, lær mej att uppskatta dom lite mer varje dag.
Tillbaka till verkligheten!
Renässans
Är åter igen på västkusten i Norge i min lilla fiskarby. Känner hur lugnet smyger sej på mej långsamt, långsamt. Förstår inte hur men jag känner mej helare och renare än vad jag gjort på länge. Trots alla problem jag egentligen borde oroa mej för så tar jag ingen stress. Jag känner verkligen att jag kan leva i nuet och stanna upp allt annat. En fjäderlätt känsla. Trots saknad och vad som känns som ofullkomliga farväl. Saker jag borde ha gjort, saker jag borde oroa mej för.
Total pånyttfödelse. Total kärlek.
