Sorgen

Det är bara så jävla orättvist, och trots att jag vet att det är sant så kan jag inte ändå förstå.
Du var verkligen unik. Visst är alla unika och speciella på sitt egna sätt, men du lät det verkligen skina igenom. Körde på ditt egna spår hela tiden, oavsett vad någon skulle tycka.
Jag är så tacksam för alla fina minnen jag har med dej, men det borde inte ha slutat här. Du var en av dom få som visste vad du ville göra, som hade planer och började med att förverkliga dom.
Så lessen att jag aldrig tog mej tid att berätta hur mycket jag tyckte om dej, nu är det försent. Fast ändå så kanske du vet nu, kanske du hör.
Jag är så tacksam att jag fick spendera så mycket tid med dej din sista sommar, den bästa och sämsta sommaren i mitt liv.
Den vackra sommarnatten när vi tog våra grejer, drog ut till stranden och satt och grillade och bara tittade på den vackra solnedgången och lyssnade på håkan.
Sorgen känns för tung.
Du var kärLek.
Vi saknar dej älskade vän. Du kommer alltid att leva kvar inom oss.
<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0