dudeitsalama

Är åter igen på västkusten i Norge i min lilla fiskarby. Känner hur lugnet smyger sej på mej långsamt, långsamt. Förstår inte hur men jag känner mej helare och renare än vad jag gjort på länge. Trots alla problem jag egentligen borde oroa mej för så tar jag ingen stress. Jag känner verkligen att jag kan leva i nuet och stanna upp allt annat. En fjäderlätt känsla.  Trots saknad och vad som känns som ofullkomliga farväl. Saker jag borde ha gjort, saker jag borde oroa mej för.